Äntligen ledig! Har gått igenom årtusendets längsta dag och tack och lov hade den dock ett bra slut då jag lyckades göra succé med våra utsökta svenska köttbullar. Blev själv förvånad över resultatet vilket jag, dumt nog, sa rakt ut då jag tydligen berättat i mejlen att jag är bra på att laga mat (?). Däremot är jag ju inte helkass men jag skulle definitvt inte ligga i toppen om jag anmälde mig till Halv åtta hos mig.

Utöver det fina avslutet så har dagen varit allt annat än bra. Igår vaknade jag upp med en förlorad röst och med en alltför svidande hals. Imorse hade allt förvärrats och jag gick runt som en zombie större delen av förmiddagen. Till det hör ju att mina värdföräldrar åkte iväg på en minisemester igår vilket lämnade mig med fullt ansvar för huset och barnen i ett dygn. Två energiska barn som vaknar halv åtta på morgonen och som vill leka h-e-l-a tiden medan de pratar oavbrutet. Och som en frisk och kry människa skulle det inte vara så jobbigt men som en febrig zombieliknande sådan hade jag lust att stoppa huvudet i sanden. Men jag klarade mig igenom dagen även om jag inte var på mitt bästa humör.

Fredagen var desto bättre då jag och Pauline åkte in till Dublin. Vi hamnade på The Temple Bar och tillbringade större delen av kvällen där. Har fortfarande inte vant mig vid alla trevliga människor vilket får mig att inse hur tråkiga och kalla vi är i Sverige. Och jag kan inte säga att jag har något emot alla musiker som står i gatuhörnen och inte heller dem som spelar inne på pubarna.




För mig är det den absolut vidrigaste öl jag druckit. Men tåsvett faller
tydligen många i smaken.