För tillfället har nervositeten lagt sig eftersom jag har fokusen på annat, nämligen journaler. Antalet paperuts jag fått under två dagar får mig att hoppa upp och ner av smärta bara jag ser handdesinfektionen framför mig. Men ärligt talat så är jag glad över att inte hinna tänka för då kan jag heller inte börja föreställa mig hur allt kommer att bli (vilket jag annars gjort de senaste två veckorna).

Men idag gjorde jag i alla fall min mamma glad och besökte tandläkaren. Hon tyckte att det var något jag borde göra innan jag åker. För mig gjorde det inte så mycket då det visade sig att han som undersökte mina tänder skulle kunna vara en anledning för mig att gå dit minst en gång i veckan.

För övrigt går tiden ganska fort. Eller ja, den går snarare i 180km/h. Har ingen som helst aning om var den tar vägen! Men jag har hunnit träffa många - hela min släkt och jag har bara missat ett fåtal av mina vänner. Jag har även fått dragit hela au pair-historien femhundraelva gånger vilket gör att den nu går på någon sorts automatik:

- Ja, jag ska till Irland. Hur många barn? Det är två barn som är 6 och 9. Jo, det känns jättebra! Är lite nervös redan men det är mest entusiasm. Den 29 januari flyger jag. Jag vet! Det är inte ens tre veckor kvar. Ja, jag flyger med Ryanair... 30 kg får jag sammanlagt ha i bagaget. Ja, men precis...

Fast det är ju inget jag precis tycker illa om.
Ärligt talat så kan jag knappt vänta tills jag sitter på flyget!