Att beskriva hur det känns just nu är i stort sett omöjligt. Det enda jag vet är att det är en knäpp känsla. Och ändå kan jag heller inte förstå att jag snart åker. Men jag förväntar mig inte någon insikt förrän jag kommer till flygplatsen och då jag antagligen, snyftande, kommer att hyperventilera och fundera på hur galen jag egentligen är och önska att jag aldrig skulle ha kommit på idéen att åka iväg. Men det underbara med den känslan är att den kommer att ha försvunnit när jag vaknar upp i mitt nya rum och inser att jag verkligen är där.

Men nu är jag äntligen färdig med inhandlandet av presenter (förutom två marabou chokladkakor) och efter en väldigt grundlig genomgång av ett antal sportaffärer hittade jag en fotobllströja som inte kostade en förmögenhet.