Insåg häromveckan att jag har en tatuering. Och jag menar alltså den på halsen - ingen mer har tillkommit under några dimmiga omständigheter (eller andra för den delen). I alla fall så kom jag och tänka på det här med reaktioner. För jag menar, visst är den ganska harmlös och stilren, som många beskriver den, men tänk om de skulle ha något emot den? Tänkte inte på att berätta den detaljen och egentligen finner jag ingen anledning till att behöva göra det heller. Funderar dock starkt på att undvika uppsatt de första dagarna ifall att de nu skulle ha en "det-är-bara-kriminella-och-sjömän-som-bär-tatueringar"-uppfattning (vilket jag tvivlar på). De skulle ju kunna få för sig att jag är något åt det hållet. Jag menar, jag ser ju lite skum ut...

Checklistan ligger på högvarv i alla fall:

Betala räkningar, check!
Skriva ut boardingpass, check!
Slå in presenter, check!
Fixa bildramen, check!

Har även besökt faster Solan, sagt hej då till kusin Carro och övat på musikaliteten med pappa.
För att få in lite av mitt favoritintresse i denna blogg inviger jag med mitt favoritband: