Jag är här, jag är verkligen här! Gårdagen var den knäppaste dag jag upplevt. Konstant nervositet - som i en drömvärld - och jag hade egentligen ingen aning om vad jag gjorde eller vart jag gick. Flygresan gick bra även om jag glömde mp3n i väskan och att smält snö rann in genom bagagehyllorna och ner på sätena (vilket åtgärdades med ett antal servetter). När jag nådde Dublins flygplats gick allt som på räls förutom det faktum att bokhandeln, där jag skulle möta dem, hade bytt namn vilket resulterade i några minuters förvirring men jag räknade ganska snart ut vart jag skulle gå.
De välkomnade mig på bästa sätt och fick mig att känna mig som hemma. Huset är stort och fint och även mitt rum som rymmer en dubbelsäng - som är helt galet skön - och ett handfat (plus lite till). Det enda problemet är väl temperaturen. Jag gick och la mig iklädd strumpor, raggsockor, långbyxor och långärmat igår och jag frös ändå. Isoleringen i husen är inte densamma så jag har redan valt ut min absoluta favoritsak i detta tvåvåningshus, nämligen den öppna spisen i vardagsrummet.

Idag har vi kört runt så jag vet vad som finns och var jag hittar det. Vi åkte även ner till havet som finns en 20 minuters promenad från huset, och även om denna plats inte är den mest natursköna du kan hitta på Irland så fick platsen mig ändå att falla pladask. Jag gav mig på eftermiddagen iväg ensam för att se mig omkring och hamande på en, helt enkelt naturskön strand.
Kvällen har tillägnats Wii och god mat. Eftersom jag fortfarande är utmattad sedan gårdagen är det nog dags för sängen nu, om katten tillåter mig att krypa ner under täcket förstås.

Förresten, jag tänker redan på engelska.

My room!



Promenad