Jag minns hur jag satt i bilen på väg till flygplatsen och stirrade på molnen för två månader sedan. De enda ord som upprepades i mitt huvud var "Jag fattar inte att jag gör det här..." och allt kändes så surrealistiskt. Och jag var så vansinnigt nervös men samtidigt så uppspelt över att jag faktiskt packade mina väskor och åkte. Och jag minns hur jag knappt lade märke till att vi lyfte och de där timmarna på planet var bara som en dimma. Hur jag sedan drog omkring mina väskor i entréhallen letandes efter en bokhandel som inte längre fanns och hur jag till sist hittade dem som jag skulle flytta in hos.
Nu, två månader senare, kan jag inte förstå varför jag var så nervös. Och att åka var bland det bästa jag någonsin kunnat göra och jag är glad över att jag gjorde det. Imorgon natt står jag på Skavsta igen med mycket mer i bagaget än vad jag hade innan jag åkte, på alla sätt. Och det känns bra.

Satt nyss och läste ett svenskt mejl och jag, som alltid läser tyst för mig själv, börjar koncentrerat mumla massa ord. Det tog några minuter för mig att inse att jag mumlade på engelska och utan ansträngning översatte meningarna. Något snopet fortsatte jag och började storslaget fantisera ihop min framtid som professionell översättare till böcker. Ja... får väl se hur det blir med den saken.

I söndags följde jag med familjen in till Dublin för att åka Dublins svar till The London Eye, The Wheel. Ett gigantiskt parisehjul som fick oss att se ända bort till Wicklow Mountains. Efter det gick vi allihop till en pub där vi tog en Bulmers, barnen fick självfallet en alkoholfri dryck och hade det allmänt trevligt. Mötte senare upp Anna och vi hamnade på Gogarty's Pub där det spelades livemusik som vanligt.

Igår var det blå himmel, igen, så jag och Pauline promenerade runt vid havet här i Donabate. Jag tog sedan dubbeldäckaren till Swords och inhandlade lite nödvändigheter. Eller ja, vet inte om man kan kalla Collins easy learning Spanish phrasebook nödvändig men när jag fick syn på den på eason fick jag en stark känsla av att jag bara måste ha den. Så spenderade en större del av kvällen och natten med att repetera spanska fraser för mig själv.

Idag är det den traditionella Pancake Tuesday här så jag får trösta mig med det medans alla där hemma äter semlor.

Hasta luego! Adios!





Spenderade dagen med Pauline och havet.

Har nu utökat min bekantkrets med ytterligare tre länder; Frankrike, Belgien och Italien. Vilket betyder att jag invigt kindpussar och fått lyssna på franska konversationer som faller mig helt i smaken. Om inte språket skulle vara så otroligt svårt att lära sig så skulle jag verkligen försöka.

Igår åkte jag in till Dublin och strosade omkring ensam några timmar för att sedan möta Pauline, den franska au pairen som bor bredvid mig. Vi promenerade längs floden Liffey som rinner genom Dublin och gjorde ett snabbt besök på The National Museum. Åt lite mat för att sedan ta tåget till Malahide (Malahide ligger en tågstation från Donabate) där vi gick till en pub för att träffa sex andra au pairer (franska, spanska, italienska och belgiska). Två otroligt bra band spelade under kvällen och vi drack Bulmers som är en irländsk cider.

Idag skulle jag och Pauline besöka Howth som ligger mellan Donabate och Dublin. Dock hamnade vi på något sätt helt fel och kom aldrig dit vi skulle. Istället fick vi ett kallt skyfall över oss, en alltför lång promenad men däremot en fin utsikt.

Nu är jag helt slut och skulle kunna sova flera dygn i sträck. Och idag saknar jag min familj. Det ultimata vore om jag fick en liten stund vid köksbordet hemma varje kväll, bara för att få prata om dagen och bara vara där. Men det är tröttheten som talar nu och absolut ingenting att oroa sig för. Imorgon är en ny dag och jag kommer vara full av energi igen.
Men jag måste säga att jag hade en grymt bra första helg på Irland!

Dublin



I sökandet efter Howth