Var och handlade mat med mamman förut idag. Jag räknade ut att jag hörde ordet "I'm sorry" åtta gånger under den halvtimme vi spenderade mellan hyllorna. Du behöver bara vara i vägen i någon sekund innan du antagligen förmodas säga "Oh, I'm sorry". För det är inte det att det är trångt eller att du råkar stöta till någon, utan det är tydligen något man helt enkelt säger, och det ofta. En annan tydlig skillnad som jag börjat förstå funktionen av är hälsningsfrasen när du träffar någon ny:
"Hi! How're you? Nice to meet you."
Meningen är då inte att du ska svara på hur det är med dig (vilket jag antagligen försökt med de senaste två dagarna) utan bara säga att det är trevligt att träffa den andre med. Och att frasen sägs i en hög hastighet gör det omöjligt att ens försöka svara.
Och ordet pants är tydligen underkläder på engelska och inte byxor som det betyder på amerikanska. Inte för att jag har gjort bort mig, nej nej...

Annars kan jag rapportera att mitt huvud fyllts med så mycket information och så många rutiner sedan halv åtta imorse att jag inte ens kan komma ihåg hälften. Skulle kunna slockna på en minut om det inte vore för att min mage ekar av tomhet (men snart ska jag hjälpa till med middagen). Åkte även runt i Swords så jag vet var allt ligger.
Fick en ledig dag imorgon så förhoppningsvis ska jag träffa au pairen som bor i huset bakom mig. Yay!

Jag åker om två dagar - två dagar! Jag förstår inte var tiden tar vägen. Har sagt orden "Hej då" alltför många gånger den här veckan men jag förstår fortfarande inte att jag ska åka. Undantaget var när jag skulle krama mamma hej då igår kväll och tårarna började rinna. Hej då trygghet och hej då hem ljuva hem. Men känslan kommer ju inte som en överraskning. Och att jag skulle börja tveka över att åka finns ju inte ens på kartan.

Skriver ju med en tysk tjej på facebook som varit i Dublin ett par veckor nu. Hon berättade just att en hårspray med 75 ml i kostar 50 euros! Helt galet dyrt! Ja, det blir helt enkelt att köpa en till hårspray på Ica Näsbyhallen imorgon. Och kanske någon mer ansiktskräm. Och deodorant. Och hudlotion. Och... well, you get the point (nu startar vi övergången till det engelska språket).

Och att ha lite framförhållning angående det här med packning gick ju inte som det var tänkt. Jag åker ju som sagt om två dagar och såhär ser mina resväskor ut:




Däremot kan jag ju försvara mig med att jag placerat halva packningen
på ett tillfälligt och även rullande skrivbord.

Insåg häromveckan att jag har en tatuering. Och jag menar alltså den på halsen - ingen mer har tillkommit under några dimmiga omständigheter (eller andra för den delen). I alla fall så kom jag och tänka på det här med reaktioner. För jag menar, visst är den ganska harmlös och stilren, som många beskriver den, men tänk om de skulle ha något emot den? Tänkte inte på att berätta den detaljen och egentligen finner jag ingen anledning till att behöva göra det heller. Funderar dock starkt på att undvika uppsatt de första dagarna ifall att de nu skulle ha en "det-är-bara-kriminella-och-sjömän-som-bär-tatueringar"-uppfattning (vilket jag tvivlar på). De skulle ju kunna få för sig att jag är något åt det hållet. Jag menar, jag ser ju lite skum ut...

Checklistan ligger på högvarv i alla fall:

Betala räkningar, check!
Skriva ut boardingpass, check!
Slå in presenter, check!
Fixa bildramen, check!

Har även besökt faster Solan, sagt hej då till kusin Carro och övat på musikaliteten med pappa.
För att få in lite av mitt favoritintresse i denna blogg inviger jag med mitt favoritband:

Att beskriva hur det känns just nu är i stort sett omöjligt. Det enda jag vet är att det är en knäpp känsla. Och ändå kan jag heller inte förstå att jag snart åker. Men jag förväntar mig inte någon insikt förrän jag kommer till flygplatsen och då jag antagligen, snyftande, kommer att hyperventilera och fundera på hur galen jag egentligen är och önska att jag aldrig skulle ha kommit på idéen att åka iväg. Men det underbara med den känslan är att den kommer att ha försvunnit när jag vaknar upp i mitt nya rum och inser att jag verkligen är där.

Men nu är jag äntligen färdig med inhandlandet av presenter (förutom två marabou chokladkakor) och efter en väldigt grundlig genomgång av ett antal sportaffärer hittade jag en fotobllströja som inte kostade en förmögenhet.

Har hängt på apoteket i veckan och handlat in tops, hudlotion, vitaminer och tandpetare. Kan ju tro att jag ska åka till ett öde land om en vecka. Men det är skönt att ha vissa saker fixade innan jag kommer dit. Vet i alla fall vad i väskan som kommer att väga mest...

Skulle ha packat allt som ska från mamma till pappa ikväll men på något sätt fastnade jag och lillebror i ett köp av lyxhus i Sunset Valley. Ja, vad ska man göra? Får helt enkelt tacka mig själv för att ha jobbat in timmarna så att jag kan gå ifrån jobbet en halvtimme tidigare imorgon.

Nu vet jag hur min första vecka kommer att se ut på Irland! Blev så entusiastisk när jag läste mejlet på jobbet att jag kröp ner till tio års ålder igen och skuttade omkring. Det goda intrycket jag jobbat på under dessa första tre dagar borde ha sjunkit till noll för de som såg mig (vilket jag hoppas att ingen gjorde).
I alla fall så blir det en relativt lugn vecka. Min första seriösa barnvaktssittning börjar på dag nummer tre och är även kvällstid vilket säkert (?) kan underlätta. Min värdfamilj har tydligen en granne som förra veckan tog emot en au pair från Frankrike, vilket innebär att jag har någon att träffa som även bor väldigt nära mig.
Jag kommer alltså lära mig både engelska (flytande), tyska och franska under dessa månader. Eller ja, några grunder i alla fall. Börjar redan känna mig världsvan.

Nu måste jag även seriöst börja tänka på presenter. Pippi Långstrump på engelska (bok), marabouchoklad, osthyvel (vore ju väldigt pinsamt om de redan skulle äga en så funderar på att vänta med den presenten tills jag kollat kökslådorna) och något till 9-åringen. Fotbollströjan är fortfarande det bästa och även det enda alternativ jag har.

Gick även med i en au pair-cirkel på facebook (aupaircircle eller något liknande) som jag blev tipsad om.

Dags att sova. Upp igen halv sju imorgon.

För tillfället har nervositeten lagt sig eftersom jag har fokusen på annat, nämligen journaler. Antalet paperuts jag fått under två dagar får mig att hoppa upp och ner av smärta bara jag ser handdesinfektionen framför mig. Men ärligt talat så är jag glad över att inte hinna tänka för då kan jag heller inte börja föreställa mig hur allt kommer att bli (vilket jag annars gjort de senaste två veckorna).

Men idag gjorde jag i alla fall min mamma glad och besökte tandläkaren. Hon tyckte att det var något jag borde göra innan jag åker. För mig gjorde det inte så mycket då det visade sig att han som undersökte mina tänder skulle kunna vara en anledning för mig att gå dit minst en gång i veckan.

För övrigt går tiden ganska fort. Eller ja, den går snarare i 180km/h. Har ingen som helst aning om var den tar vägen! Men jag har hunnit träffa många - hela min släkt och jag har bara missat ett fåtal av mina vänner. Jag har även fått dragit hela au pair-historien femhundraelva gånger vilket gör att den nu går på någon sorts automatik:

- Ja, jag ska till Irland. Hur många barn? Det är två barn som är 6 och 9. Jo, det känns jättebra! Är lite nervös redan men det är mest entusiasm. Den 29 januari flyger jag. Jag vet! Det är inte ens tre veckor kvar. Ja, jag flyger med Ryanair... 30 kg får jag sammanlagt ha i bagaget. Ja, men precis...

Fast det är ju inget jag precis tycker illa om.
Ärligt talat så kan jag knappt vänta tills jag sitter på flyget!

Från Stockholm Skavsta (NYO) till Dublin (DUB)
Sat, 29Jan11 Flyg FR 963 Avgång NYO kl 17:40 och ankomst DUB kl 19:25

Jag kan inte förstå att tiden går så fort. Nu är det bara 22 dagar kvar och eftersom att jag ska jobba 8-16.30, med start på måndag, i två veckor så kommer jag säkerligen få fixa det mesta sista veckan. Något jag ska försöka göra den här veckan är att föra över en hel del bilder till CD-skivor eftersom jag skulle få slag om något skulle hända med datorn.

Presenter till familjen, headset till skype, sätta ihop fotografier av nära och kära, gå till tandläkaren, gå till frisören, fortfarande fixa försäkring, se till att regnjackan kommer hem från Åsa och se till så att min mobil fortfarande fungerar när jag åker.

Ja, jag ska ha med mig min egen mobil då det, även om det är dyrt, är bra att ha om ifall någon här hemma i Sverige vill få tag på mig fort. Men jag kommer även få en mobil av min värdfamilj med ett irländskt nummer som jag ska använda mig av där.

Försökte leta på min snygga resväska på Accent's hemsida men den är spårlöst försvunnen. Däremot hittade jag en bild på google, dock så är det den gröna versionen som inte alls är lika snygg som min röda.



                       


Tips! En riktigt bra hemsida där du kan hitta information om i stort sett allt som har med au pair-jobbet att göra är http://www.aupairguiden.se.

Det hela började alltså förra sommaren, efter studenten och efter att ha varit väldigt planlös ett par veckor. Jag fick ett tips om en hemsida, aupairworld.com, där familjer och au pairer lägger upp sina profiler och sedan tar kontakt med den som passar en bäst. Så jag la upp en profil, valde i stort sett alla länder som fanns och började sökandet. Och jag fick flera kontaktförfrågningar per dag, och jag skickade ett antal i veckan.

Så till slut blev det oktober och en familj från Irland tog kontakt med mig. Jag accepterade förfrågan och vi började mejla varandra. Det kändes väldigt bra och efter ett par veckor pratade vi på telefonen och saken bestämdes, jag skulle komma i slutet av januari.
Så nu sitter jag här mitt i alla förberedelser och längtar med skräckblandad förtjusning på att den 29 januari ska komma.